Om boken: 2011 / Uffizigalleriet är ett av de äldsta museerna i Italien och världen. I renässansens födelseplats, i hjärtat av gamla Florens, rymmer det rymliga palatset de bästa verken av så stora konstnärer som Botticelli, Leonardo da Vinci, Raphael, Michelangelo, Titian. Samlingens pärla är den rikaste samlingen av den berömda kungliga familjen Medici, som markerade början på livet för ett av de största och mest betydelsefulla museerna för europeisk konst Florens som en stad där högrenässansen blomstrade höll på att bli ett legendariskt förflutet. Men som bekant är en helig plats aldrig tom: det lokala konstnärslivet har inte försvunnit, det har bara tagit en annan form. Konst flödade in i museet. Den dåvarande florentinske härskaren hade dock idén att utöka sin residens. Det visade sig att han uppfyllde ödets vilja, och det ville att ett av de mest kända museerna i världen skulle dyka upp i Florens. Vid den aktuella tiden hade Medici etablerat dominans över hela Toscana. Cosimo I, en representant för den yngre grenen av Medicifamiljen, bestämde sig för att bygga en byggnad där alla statliga institutioner skulle koncentreras. Därav namnet - "Uffizi", eller, i modernt språkbruk, "kontor". Men Florens hade tur: familjen av bankirer och köpmän som styrde den kännetecknades av två egenskaper: från generation till generation förde Medici sin kärlek till konsten vidare och hade länge förmyndat konstnärer. Ibland blev de själva konstnärer, i vid bemärkelse. Vid mitten av 1500-talet hade medicierna samlat på sig en bra samling, som bland annat innehöll många konstverk, och redan från början bestämde man sig för att ge en del av lokalerna till Uffizierna för dess förvaring..